Indien 2019

Bild: 
Hela gruppen samlad i en by i Himachal Pradesh.

Tillbaka från Indien med många, många minnen ...

Ett gäng nöjda indienresenärer kom hem för några dagar sedan och alla var helt överens om en sak. Ja, högst troligt var vi överens om väldigt mycket, men det jag tänker på var att vi alla tyckte att många fler måste få möjlighet att göra den här resan. Det kommer att följa intryck från resan i Briefing så småningom och för alla som kommer till Tjärö så kommer resan att beskrivas i ord och bild, men inte desto mindre tycker jag att det är på sin plats att lobba för en upprepning av resan. Jag vet att fler var intresserade när resan presenterades, men av olika anledningar inte hade möjlighet att följa med den här gången och det är också ett skäl till att verka för en upprepning av resan. Jag tycker mig förstå att Margaretha Thyr mycket väl kan tänka sig en upprepning vid samma tid 2020 och jag känner mig säker på att Gränslösa Resor också vill vara med.

Under hela resan var det så uppenbart att allt var minutiöst planerat och förberett av Maggan och hennes helt fantastiske ”indiske son” Abhijit, Abhi kallad, men också gav gott om utrymme för improvisation och som mer är väl levde upp till våra högt ställda förväntningar.  Som om det inte var nog med det så hade Abhi, som själv egentligen kunde ha berättat om alltihop, på flera ställen tagit in lokala guider som kunde fördjupa och låta oss få höra andra röster med lämpliga mellanrum. Vi reste i två indiska områden, båda på gränsen till Pakistan, och med något litet undantag märkte vi inget av spänningen mellan Indien och grannlandet i väster - det tämligen lite besökta Gujarat med sina asiatiska lejon och helt makalösa hantverkstraditioner och Himachal Pradesh med Dharamsala och sina tibetanska influenser. Och som en passande avslutning ett besök i Chandigarh, staden som ritades av Le Corbusier för att bli Indiens modernaste stad – och där Abhi levde sina första 17 år.

När jag tänker på en kommande resa så funderar jag naturligtvis på all de sevärdheter som ingår i resan, alla de upplevelser som utlovas och hoppas på omväxlande och varierande erfarenheter. Och allt det infriades till fullo och mer än så. En annan aspekt är det här som ligger runt om, hur man åker, bor, äter, informeras osv. På den punkten måste jag säga att den här resan hade ”Extra allt”.

ALLT ingick verkligen, all dricks till guider, bärare osv, all mat – och den var mycket god och varierad, utmärkta bussar, bilar och tåg, omfattande kompendium inför resan, mer vatten än vi kunde förmå oss att dricka. Våra boenden är värda att särskilt nämna. Förutom det praktiska hotellet vid flygplatsen i Delhi, så var alla hotell särskilda minnesvärda upplevelser i egen kraft. Flera av dem kommer att bli minnen för livet – och extra skönt att det så gott som alltid var två nätter på samma ställe. Andra exempel på det där ”extra”: Abbi lyckades ordna så att vi kunde köpa öl och vin i den annars helt torrlagda Gujarat – och fick på köpet en unik inblick i indisk byråkrati. Så fort vi klev av eller på bussen kom medhjälparen i bussen med en bricka iskallt vatten att ta för sig av, blev bussresan lite längre så fanns innehållsrika kassar med kakor, chips och godis som Abhi frikostigt bjöd på. Skulle tro att de flesta gick upp i vikt – så indienresa det var!

Det enda som inte ingick var visumansökan, i sig en upplevelse, extra drycker till maten och ett par kameraavgifter. Ett föredömligt upplägg tycker jag. Jo, det gick ändå åt en del pengar. Särskilt i Gujarat mötte vi helt otroliga hantverk, särskilt av textilier, och det var verkligen mycket som var lockande, köpvärt och minnesrikt – saknade vi kontanter fungerade Abhi som bank.

Var det då ingenting som kunde ha varit bättre? Tja, jag hade ju önskat att det hade funnits några fler tillfällen där jag hade haft tid att springa, men nu var det ju så mycket program hela tiden …

Kan ni tänka er en väldigt upplevelserik resa där allt ingår men där ni inte har tid att springa så mycket – ja då ska ni se till att få åka med Maggan till Indien 2020! Och tror ni mig inte så ta kontakt med någon av de andra resenärerna på resan 2019!


Här samlades vi för fotografering i trappbrunnen Rani ki Vav i Patan, Gujarat.

Vi blev ofta föremål för intresserade fotografer!

Vi blev ofta föremål för intresserade fotografer - ömsesidig nyfikenhet!

Ett exempel på vår goda service - vi bjöds på kallt, gott vatten oftare än vi behövde...

Våra boenden var hela tiden varierande och väl värda en resa av egen kraft.

Och våra måltider var goda och i trevliga miljöer. Här en lunch i Ahmedabad.

Gujarat är en helt torrlagd delstat, men tack vare Abhis lokalkännedom kunde också det ordnas och blev en minnesvärd upplevelse i sig själv.

Men när vi skulle njuta av våra drycker fick vi understundom vara lite diskreta.

Diskret kunde man dock icke vara om man fyllde år. Stefan, Ulla-Britt och Eva blev ordentligt uppvaktade med tårta och present på sina högtidsdagar!

Vi i vår tur hade flera tillfällen att mata de heliga korna för att bättra på vår karma.

Vi skulle ju titta på de asiatiska lejonen och i princip det första vi såg på vår första safari var en ståtlig lejonhane. Intensivt spanade vi alla efter fler - och de kom vad det led.

Det faktum att vi for ut på safari i arla morgonstund gjorde inte att vår service på något sätt blev sämre!

Vi gjorde också ett par tågresor av olika slag. En var ett par timmar på tåget Himalayan Queen på ett av de smalspåriga järnvägarna i det indiska världsarvet Bergsjärnvägar.

Och tro det eller ej, men när vi stod i Mc Leod Ganj och pratade vid ett stånd på gatan kom det fram en munk och undrade om vi var svenskar - han tyckte att det lät som om vi pratade svenska! Hur det kom sig kan ni fundera över medan ni skickar in anmälan till resan 2020!

Kommentarer

Det börjar ju vattnas i munnen... :-D

Jag blir sugen på Indien!